Nu biuþer kunungar liþ och leþung utt, biuþær utt roþ ok reþ, þa skal næmpnæ hampn ok stampn ok styriman ok hasætæ allæ

Nu bjuder konungen ut lid och ledung, han bjuder ut rodd och redskap; då skall man namnge hamn och stam och styrman och alla roddare

— Upplandslagen (1296)

Ledung, med sina rötter i medeltiden, var en kombination av militärt försvar och skattesystem i de nordiska rikena, särskilt framträdande genom Sveriges landskapslagar. Den omfattade huvudsakligen sjökrigföring och kustbevakning.

Till skillnad från andra försvarsformer som bondearméer och kungliga livvakter, syftade ledung till att utrusta kungen med en folklig stridsstyrka. Denna organisation inkluderade särskilda förmåner för de som kunde utrusta ett krigsfartyg, vilket antyder en tidig utveckling av en adelsklass.

Ledungsskyldigheten varierade geografiskt, baserad på distriktsindelningar som härad eller skeppslag, där varje enhet bidrog med ett visst antal skepp. Utrustningen bestod av vapen och skyddsutrustning för varje man, samt besättning för fartygen. I vissa regioner var ledungsordningen inte införd, och lokala varianter fanns, som ‘Skeppsreda’ i Bohuslän.

Källorna till ledungens historia är främst landskapslagarna. Tidig forskning tolkade dessa som direkta beskrivningar av historiska förhållanden, men modern forskning tyder på att ledungsorganisationen utvecklades över tid, möjligen först etablerad i Danmark under 1000-talet